Om Sikfors

SikforsbrukVattendraget mellan sjöarna Norrälgen och Sörälgen har av kringströvande jägare och fiskare benämnts Sikforsen, innan de första nybyggarna omkring år 1600 slog sig ned i Sikforsbygden

Som på så många platser i Bergslagen fanns det malm av hög kvalitet. 1631 anlades en hytta av finska bergsmän. År 1646 gavs även tillstånd att uppföra en hammare.

På 1660-talet sålde bergsmännen större delen av bruket till bergmästaren Otto Lybecker. Han sålde 1672 hela Sikfors hammare och 11/18 delar i hyttan, där bergsmännen ännu ägde andelar, till assessorn Henrik Jakob Hildebrand. I dess släkt förblev det fram till 1809, då det genom arv och testamente övergick till släkten Bonde. Carl C:son Bonde sålde efter några år Sikfors till kammarherren Wilhelm Virgin. Han sålde det 1829 till kapten Axel Uggla, som bland annat kom att bygga den nuvarande bruksherrgården (omkring 1849).

Efter Axel Ugglas död innehades bruket av ett sterbhus, som 1872 bildade Sikfors Bruks AB. Disponent blev sonen Carl Johan Reinhold Uggla, och efter hans död såldes hela bolaget år 1895 till Hellefors Bruks AB. Sikfors Bruks AB omfattade då järnbruk med gruvor, samt skogar, jordbruk och mjölkvarn. Bruket kom att utvecklas och expandera kraftigt, och bestod 1914 av hytta med anriknings- och briketteringsverk, kvarn, såg samt egen kraftstation. Till bruket hörde även gruvor i Sirsjöberg från vilka det gick en linbana till Sikfors. Hela bolaget taxerades till 377 000 kr. År 1916 uppgick Sikfors Bruks AB helt i Hellefors Bruks AB, som året innan blivit ett dotterbolag till Wargöns AB.

Efter att gruvan i Sirsjöberg lagts ned 1949 inköptes järnmalm från bl.a. Persbergs gruvor för att förse industrianläggningarna i Sikfors som var i drift i ytterligare ett par år. 1953 lades hyttan och sinterverket ned. Anrikningsverket lades ned 1959. Större delen av industrianläggningarna vid Sikfors bruk revs sedan under 1961 och 1964.